Bakistankar.
För det första:
Det ändras aldrig. Det spelar ingen roll att man inte varit ute i den här stan på flera månader, allt är precis likadant som det var när man lämnade det.
För det andra:
Jag blir fortfarande full på alldeles för få öl.
För det tredje:
Mina vänner är precis som dom dom brukar. Som det ska va.
En riktigt trevlig kväll på trädgårn och med en halvtimmes vistelse på Otten, som var precis lika dött och tråkigt som alltid. Typ. Dock trevligt folk och trevligt med lite film efteråt. Hajar som hajar. Skoj som tusan.... haha
Och sen var det alldeles underbart att få ventilera lite bekymmer med fler insatta folk och få veta saker som gjorde mig lite starkare igen och fick mig att inse vad som är värt att lägga ner energi på och inte.
Av nån anledning behövdes det där lilla sista för att jag skulle känna att jag står stadigt med en jäkla massa ryggstöd bara några centimeter bort.
Men mitt i allt det roliga var det ju såklart lite tungt oxå. Pratade med Pontus några gånger och saknade honom en hel del... Känns som att allt är roligare när han är med. Men det är lite mysigt att längta lite...
Och så skönt att kunna titta på köttmarknaden och alla människor som desperat försöker hitta mannen/kvinnan i sitt liv eller bara nån att gå hem med för natten, och veta att jag har mitt på det torra. Och att känna sig totalt ointresserad av allt som har med det där desperata flörtandet, eller rentav råstötandet, att göra. Fattar liksom inte hur folk orkar....
Så idag blir det iallafall en bakisdag. Ska städa lite och sy klart alla klänningar som hänger halvklara på ställningen. Att man aldrig kan göra klart en sak i taget.... Sen blir det nog soffan resten av dagen. Lillskit har feber och orkar inget han heller så det känns som att det kan bli en rätt skön söndag... eehh.... hmm... fredag...
Det ändras aldrig. Det spelar ingen roll att man inte varit ute i den här stan på flera månader, allt är precis likadant som det var när man lämnade det.
För det andra:
Jag blir fortfarande full på alldeles för få öl.
För det tredje:
Mina vänner är precis som dom dom brukar. Som det ska va.
En riktigt trevlig kväll på trädgårn och med en halvtimmes vistelse på Otten, som var precis lika dött och tråkigt som alltid. Typ. Dock trevligt folk och trevligt med lite film efteråt. Hajar som hajar. Skoj som tusan.... haha
Och sen var det alldeles underbart att få ventilera lite bekymmer med fler insatta folk och få veta saker som gjorde mig lite starkare igen och fick mig att inse vad som är värt att lägga ner energi på och inte.
Av nån anledning behövdes det där lilla sista för att jag skulle känna att jag står stadigt med en jäkla massa ryggstöd bara några centimeter bort.
Men mitt i allt det roliga var det ju såklart lite tungt oxå. Pratade med Pontus några gånger och saknade honom en hel del... Känns som att allt är roligare när han är med. Men det är lite mysigt att längta lite...
Och så skönt att kunna titta på köttmarknaden och alla människor som desperat försöker hitta mannen/kvinnan i sitt liv eller bara nån att gå hem med för natten, och veta att jag har mitt på det torra. Och att känna sig totalt ointresserad av allt som har med det där desperata flörtandet, eller rentav råstötandet, att göra. Fattar liksom inte hur folk orkar....
Så idag blir det iallafall en bakisdag. Ska städa lite och sy klart alla klänningar som hänger halvklara på ställningen. Att man aldrig kan göra klart en sak i taget.... Sen blir det nog soffan resten av dagen. Lillskit har feber och orkar inget han heller så det känns som att det kan bli en rätt skön söndag... eehh.... hmm... fredag...
Kommentarer
Trackback