bla bla bla
Dagar som ickerökare? Twelve and counting... Klappar mig själv på axeln några gånger om dagen!
Hade ett långt samtal med en vän idag. Om självkänsla. Ämnet som alltid är bestående och som går att prata om i timmar. En av dom få saker som faktiskt knyter oss alla samman. För jag tror alla nån gång lidit av dålig självkänsla, om än på olika nivå. Fast alla verkar inte förstå det själva... Jag förstod det inte på flera år. Det var en nära vän till mig som sa att jag var som måga av typexemplen i en bok han har om just självkänsla. Men jag jobbar på det! =)
Fast det är klart, med så många vackra, begåvade och intressanta människor i världen är det klart vi alla kan få lite mindrevärdeskomplex. För vem skulle inte kunna döda för att få se ut som Shannyn Sossamon liksom? Eller ha en personlighet som typ Rachel I Vänner? Eller varför inte både och? Både vara grymt vacker och otroligt rolig och söt. Det verkar som det är just det alla strävar efter. Alla vill vara perfekta. Men vad fan är perfekt då? Samhällets syn på perfekt verkar ofta skilja sig markant från dom enskilda individernas syn, vilket är rätt konstigt.Borde det inte vara vi "små" människor som ska bestämma sånt..? Ganska skrämmande.. Och det gäller ju så mycket mer än bara skönhet och ideal. Men det är väl upp till oss att förändra det. Brukar ju heta så...
Usch vad jag blev moraltant nu då! Inte likt mig. Jag tycker en massa men yttrar mig sällan, annat än till folk i min närhet. Även det en självkänslegrej kanske?
Ja ja, jag antar att det bara är att se till att vara stolt över sig själv.Så gott det går. Det kommer alltid finnas människor som är snyggare, smartare, roligare och mer intressanta. Och såna som har eller har haft just det man själv vill ha... Bara att acceptera. Lättare sagt än gjort i vissa fall, men ändå.
Sen är väl jäkligt många, speciellt tjejer, duktiga på att visa sin osäkerhet genom att försöka sänka andra. Det klassiska skitsnacket... Helt absurt. Allt man hört genom åren (och på vissa nivåer även sagt, tyvärr) om hur folk är konstiga, gör dumma val, är fula, slampiga (eller liggvänliga som jens hade sagt), elaka, osv. Allt bottnar ju bara i avundsjuka och vrickade sätt att känna sig bättre med sig själv. Så om man hör nåt om sig själv borde man bara ta det som en komplimang. Den som sagt det är antagligen nån som ser upp till en liksom. Jag hör sällan saker om mig själv, men visst händer det. Och jag har börjat tänka precis så. Att jag ska ta det som en komplimang.
Sen är det klart man kan göra korkade saker som folk kommer prata om, och då får man ju stå för det man gjort. Om det nu verkligen är nåt dumt. Ibland tar ju människor åt sig av saker och hittar på skit för att hävda sig. Och såna människor har jag noll respekt för. Nada. Zilch. Finns så himla mycket sånt överallt, även om mig. Men det är så patetiskt att jag bara skrattar åt det. Oavsett om det gäller mig eller nån annan. Det är bara synd om folk som beter sig så. Fattar inte varför folk är så fega heller. Prata MED varann, inte OM varann.
Men fy vad jag är sånhär idag då! Vet inte vad som flugit i mig....haha
Blir en ensam kväll ikväll btw. Men det ska nog gå bra. Allt blir ju bättre när sällskapet kommer hem. Och vilket sällskap sen!
Fick för övrigt några riktigt värmande ord på tåget idag. Andreas levde rövare och satt stilla om vartannat, och jag försökte hantera det så gott jag kunde. Och så stannade tåget i Eskilstuna och ett sällskap på fyra personer i 40-års-åldern gick av. Och när dom passerade oss stannade dom och en av dom sa "Vi har observerat er lite, och du har en väldigt fin pojke. Men det vi alla reagerade på är vilken otroligt bra och tålmodig mamma du är. Det är sällan man ser föräldrar med så mycket kärlek och respekt för sina barn." Och alla fyra klappade mig på axeln när dom gick. Och det gjorde min dag!! Skrev ner det dom sa direkt för att minnas det. =) Tänk att ord från totala främlingar kan värma så oerhört... Och direkt fick jag lust att göra likadant. Säga nåt ärligt snällt till nån jag inte känner för att skicka vidare liksom. Göra nån annan lika glad som jag själv blev. Men så är det ju. Kolla bara på filmen. "Pay It Forward." Otroligt bra film och så himla sann på nåt vis. Kunde inte låta bli att komma att tänka på den..=)
Ska nog göra en grej av det där, säga en bra sak till nån varje dag. Minst.
Haha nu börjar jag gå överstyr lite här... Ska ge mig nu. Kan bara konstatera mitt i allt att livet är en dans med svåra steg, men när man väl lärt sig stegen är det en förbannat vacker dans. japp.
Ciao.
Hade ett långt samtal med en vän idag. Om självkänsla. Ämnet som alltid är bestående och som går att prata om i timmar. En av dom få saker som faktiskt knyter oss alla samman. För jag tror alla nån gång lidit av dålig självkänsla, om än på olika nivå. Fast alla verkar inte förstå det själva... Jag förstod det inte på flera år. Det var en nära vän till mig som sa att jag var som måga av typexemplen i en bok han har om just självkänsla. Men jag jobbar på det! =)
Fast det är klart, med så många vackra, begåvade och intressanta människor i världen är det klart vi alla kan få lite mindrevärdeskomplex. För vem skulle inte kunna döda för att få se ut som Shannyn Sossamon liksom? Eller ha en personlighet som typ Rachel I Vänner? Eller varför inte både och? Både vara grymt vacker och otroligt rolig och söt. Det verkar som det är just det alla strävar efter. Alla vill vara perfekta. Men vad fan är perfekt då? Samhällets syn på perfekt verkar ofta skilja sig markant från dom enskilda individernas syn, vilket är rätt konstigt.Borde det inte vara vi "små" människor som ska bestämma sånt..? Ganska skrämmande.. Och det gäller ju så mycket mer än bara skönhet och ideal. Men det är väl upp till oss att förändra det. Brukar ju heta så...
Usch vad jag blev moraltant nu då! Inte likt mig. Jag tycker en massa men yttrar mig sällan, annat än till folk i min närhet. Även det en självkänslegrej kanske?
Ja ja, jag antar att det bara är att se till att vara stolt över sig själv.Så gott det går. Det kommer alltid finnas människor som är snyggare, smartare, roligare och mer intressanta. Och såna som har eller har haft just det man själv vill ha... Bara att acceptera. Lättare sagt än gjort i vissa fall, men ändå.
Sen är väl jäkligt många, speciellt tjejer, duktiga på att visa sin osäkerhet genom att försöka sänka andra. Det klassiska skitsnacket... Helt absurt. Allt man hört genom åren (och på vissa nivåer även sagt, tyvärr) om hur folk är konstiga, gör dumma val, är fula, slampiga (eller liggvänliga som jens hade sagt), elaka, osv. Allt bottnar ju bara i avundsjuka och vrickade sätt att känna sig bättre med sig själv. Så om man hör nåt om sig själv borde man bara ta det som en komplimang. Den som sagt det är antagligen nån som ser upp till en liksom. Jag hör sällan saker om mig själv, men visst händer det. Och jag har börjat tänka precis så. Att jag ska ta det som en komplimang.
Sen är det klart man kan göra korkade saker som folk kommer prata om, och då får man ju stå för det man gjort. Om det nu verkligen är nåt dumt. Ibland tar ju människor åt sig av saker och hittar på skit för att hävda sig. Och såna människor har jag noll respekt för. Nada. Zilch. Finns så himla mycket sånt överallt, även om mig. Men det är så patetiskt att jag bara skrattar åt det. Oavsett om det gäller mig eller nån annan. Det är bara synd om folk som beter sig så. Fattar inte varför folk är så fega heller. Prata MED varann, inte OM varann.
Men fy vad jag är sånhär idag då! Vet inte vad som flugit i mig....haha
Blir en ensam kväll ikväll btw. Men det ska nog gå bra. Allt blir ju bättre när sällskapet kommer hem. Och vilket sällskap sen!
Fick för övrigt några riktigt värmande ord på tåget idag. Andreas levde rövare och satt stilla om vartannat, och jag försökte hantera det så gott jag kunde. Och så stannade tåget i Eskilstuna och ett sällskap på fyra personer i 40-års-åldern gick av. Och när dom passerade oss stannade dom och en av dom sa "Vi har observerat er lite, och du har en väldigt fin pojke. Men det vi alla reagerade på är vilken otroligt bra och tålmodig mamma du är. Det är sällan man ser föräldrar med så mycket kärlek och respekt för sina barn." Och alla fyra klappade mig på axeln när dom gick. Och det gjorde min dag!! Skrev ner det dom sa direkt för att minnas det. =) Tänk att ord från totala främlingar kan värma så oerhört... Och direkt fick jag lust att göra likadant. Säga nåt ärligt snällt till nån jag inte känner för att skicka vidare liksom. Göra nån annan lika glad som jag själv blev. Men så är det ju. Kolla bara på filmen. "Pay It Forward." Otroligt bra film och så himla sann på nåt vis. Kunde inte låta bli att komma att tänka på den..=)
Ska nog göra en grej av det där, säga en bra sak till nån varje dag. Minst.
Haha nu börjar jag gå överstyr lite här... Ska ge mig nu. Kan bara konstatera mitt i allt att livet är en dans med svåra steg, men när man väl lärt sig stegen är det en förbannat vacker dans. japp.
Ciao.
Kommentarer
Trackback