Anna-Elsa

Japp, så skrev han. Och det skrattade vi åt.
Men här är min lista på saker att fixa innan juli är slut:

* Göra klart min praktik. (en vecka kvar)
* Lämna in mina praktikpapper till skolan.
* Ta reda på vad jag fått för betyg i allt utom etik för det är det enda jag vet.
* Inte göra fler tatueringar. (Inte ens när jag fyller i nån eller råkar prata med Jonte när jag ölar)
* Grilla minst 10 gånger.
* Skriva minst tre kapitel till på boken.
* Försöka bli nikotinfri minst tre gånger
* Åka till Busfabriken med Andreas.
* Gå på Lolitas bröllop?
* Ringa försäkringskassan!!
* Gå upp mina 10 tappade kilon.
* Åka till pappa nån dag.
* Åka till Martin och leka i studion. Som jag har lovat i ett år typ.
* Åka till Sthlm och plåta. Och göra annat skoj med. Typ nästa vecka.
* Hälsa på Tette & Patrik och kolla in nya huset!
* Försöka hålla åtminstone fem grejer på den här listan.

Så vad blir svårast då? Hmm...
Både grillandet och skrivandet beror ju på vädret. Pallar inte att ligga och skriva på datorn i parken liksom. Och grilla i regn är ju aldrig nån höjdare. På mammas altan kanske, men nu menade jag faktiskt riktiga sommar grillar. Ute. I nån park eller nåt.
Nikotinfri kommer jag nog inte bli. Men försöka tre gånger kan jag nog fixa! Trying is the first step towards failure, som Homer Simpson säger.
Om Lolita nu gifter sej så blir det ju bröllop. Kyrkan är visst bokad nu iaf. Så den 4 juli blir det att göra sej vacker och gråta en skvätt. Om det blir av. Känns ju lite overkligt än kan jag erkänna.
Gå upp i vikt kan bli svårt. Men jag gick ju ner 12 kilo på ett par veckor och har visserligen bara gått upp 2 kg igen på dom typ 7 veckorna efter det, men nu SKA jag lyckas se normal ut igen!!
Praktiken blir jobbig men ett måste... suck...
Tatueringarna kan bli ett problem... Man blir ju beroende liksom. Men ska försöka hålla mej i skinnet (som ska hålla sej ofärgat).
Stockholm blir nästa vecka så det ska nog gå att lösa.

Var på djurparken med hela andreas dagis idag. Sjukt kul. Men shit vad trött i huvet man blir. En STOR eloge till alla dagisfröknar ute i landet!! Att ni orkar liksom... Alla vuxna började väl tappa tålamodet lite sådär sista timmen innan hemfärden, och speciellt jag tror jag eftersom min kära son skulle va uppkäftigast av alla. Men det var helt underbart att få hänga med honom och hans små kompisar en hel dag, och se hur roligt dom tyckte att det var.

Och nu blev det lite trist för Sverige i EM oxå. Liiite sne är jag på dom (nu är det inte "vi" längre utan "dom") men vafan.
Nu blir det film och Cola! Den lasten kommer jag nog aldrig försöka göra mej fri från igen. =)