Svag, så svag...

Det finns verkligen inget värre än när man känner det där osynliga som håller fast i ens vrister och tvingar en ner mot marken när man egentligen bara vill ta ett skutt.
När man så gärna vill glömma men hjärnan vägrar släppa taget.
Eller när man vill stänga en dörr som har svetsats fast i öppet läge.
När man liksom inte har nån kontroll över sig själv och sina tankar och känslor. När man inte bara kan stänga av det man inte vill ha.

För att citera mig själv:
"Som att gräva en grop som blir igenfylld så fort den är klar, och sen börja gräva på samma ställe igen. Och igen. Och igen...
Som att bygga ett slott åt den man älskar, och han tackar för det med en tornado.
Som att hacka en vacker isskulptur som nån tar hem och ställer vid braskaminen.
Som att skriva en sång och tappa rösten precis när man ska sjunga den.
Som att så ett frö från en vacker blomma, och sen upptäcka att det som tittar upp ur jorden är en kaktus.
Som att gå till stranden en varm sommardag och upptäcka att det är is på sjön.
Som att få vingar men vara för tung för att orka flyga... "



...

Haft mycket i tankarna idag.
Nyttiga möten igår, lärde mig som vanligt en hel del. Pratade mest om mina dåliga dagar. Och det känns skönt att höra från kvalificerade människor att dom dåliga dagarna är minst lika viktiga som dom bra. Att jag måste tillåta mig att känna och vara ledsen över allt som hänt i mitt liv. Att jag måste försöka sluta kasta alla negativa känslor bakom axeln och falskt stoltsera vidare som om inget hänt.
Så idag har jag tänkt och känt.
Och som om det inte vore nog så har jag letat fram min gamla barndomsvän, videokassetten med underbara Rännstensungar, och gått igenom hela mitt känsloregister.
Känner mig lite rensad och faktiskt en aning piggare i själen.=)

Har också, efter min egna väldigt välkomna viktuppgång, kunnat konstatera att många av mina förut undernärda och översmala vänner och bekanta återgått till normalvikt. Känns riktigt skönt och värmer mitt lilla hjärta. Hoppas det håller i sig nu bara så dom inte rasar iväg igen.... peppar peppar....

Va ute igår igen. Köttmarknaden för kvällen hette Palace. Men det var faktiskt rätt kul. Lite för många drinkar men vi sjöng och dansade för glatta livet. En hel del roligt folk fanns det.

Och nu är det bara en natt kvar.....

Stockholm.

Japp. Kom hem igår. Haftdet jätteskönt. Lite parkhäng, lite shopping och hur kul som helst att träffa kompisarna där uppe igen. Va ju ett tag sen.
Plåtningen gick helt ok oxå. Kallt som attan i vattnet men det får man stå ut med.=) Yahto fick va med lite oxå, efter att han tuggat av kopplet och insisterade på att få bada han oxå. Och så hittade vi lite fina blommor att leka med. Och tro det eller ej, dom rosa blommorna luktar lakrits!! Minns dock inte vad dom hette tyvärr...
Nu är det bara två ensamma nätter kvar. Sen kommer han och väcker mig här på söndag natt.
Längtar faktiskt rätt mycket nu...





Stockholm.

Japp, imorgon åker jag, lillskit och jycken till stockholm.
Träffa lite kompisar och så har jag en plåtning oxå.
Kommer nog bli riktigt roligt. Skönt att komma hemifrån lite om inte annat.
Börjar bli tråkigt här nu. Alla jobbar ju och några är på gotland. Så jag gör ju typ ingenting. Leker med hunden och ungen i trädgårn och syr en jäkla massa... Så jag behöver verkligen komma iväg. Och så går tiden fortare när man gör lite saker. Sen är det snart söndag.=)
Blir mys me lite parkhäng och öl med folket där uppe oxå. Träffar dom ju inte alltför ofta liksom.
Så det kan nog bli bra!

Mitt allt...

Blev bara så uppslukad av hur mycket jag älskar honom... När han kom och pussade mig nyss... Han är det bästa i hela världen.




Bakistankar.

För det första:
Det ändras aldrig. Det spelar ingen roll att man inte varit ute i den här stan på flera månader, allt är precis likadant som det var när man lämnade det.
För det andra:
Jag blir fortfarande full på alldeles för få öl.
För det tredje:
Mina vänner är precis som dom dom brukar. Som det ska va.

En riktigt trevlig kväll på trädgårn och med en halvtimmes vistelse på Otten, som var precis lika dött och tråkigt som alltid. Typ. Dock trevligt folk och trevligt med lite film efteråt. Hajar som hajar. Skoj som tusan.... haha
Och sen var det alldeles underbart att få ventilera lite bekymmer med fler insatta folk och få veta saker som gjorde mig lite starkare igen och fick mig att inse vad som är värt att lägga ner energi på och inte.
Av nån anledning behövdes det där lilla sista för att jag skulle känna att jag står stadigt med en jäkla massa ryggstöd bara några centimeter bort.

Men mitt i allt det roliga var det ju såklart lite tungt oxå. Pratade med Pontus några gånger och saknade honom en hel del... Känns som att allt är roligare när han är med. Men det är lite mysigt att längta lite...
Och så skönt att kunna titta på köttmarknaden och alla människor som desperat försöker hitta mannen/kvinnan i sitt liv eller bara nån att gå hem med för natten, och veta att jag har mitt på det torra. Och att känna sig totalt ointresserad av allt som har med det där desperata flörtandet, eller rentav råstötandet, att göra. Fattar liksom inte hur folk orkar....

Så idag blir det iallafall en bakisdag. Ska städa lite och sy klart alla klänningar som hänger halvklara på ställningen. Att man aldrig kan göra klart en sak i taget.... Sen blir det nog soffan resten av dagen. Lillskit har feber och orkar inget han heller så det känns som att det kan bli en rätt skön söndag... eehh.... hmm... fredag...


Jävla skit.

Jahapp.
Då va man här hemma då.
Efter att ha lämnat alla vid ullevi.
Och just nu står dom där nere och har hur skoj som helst.
Och jag fick gå jättelångt med hund och unge,
se alla glada folk och lyckas träffa en massa fulla äckliga killar som tar sej en massa friheter.
Bara för att min kära mor inte kunde offra två små dagar av sin semester och va barnvakt så att jag kunde få följa med. Efter allt annat jag struntat i för att jag inte haft råd eller inte velat be om barnvakt.
Toppen. Thank´s a lot lilla mamma. Underbart.
Kul att det är så mycket viktigare för vissa att få göra saker med den dom tycker om än för andra.
Unna mej inte ett skit, gör inte det för allt i världen.

Och vad i helvete är det för fel på människor??
Jag trodde verkligen att man skulle kunna få vara ifred när man hade sin son med sej ute.
Och ännu mer när man dessutom har en stor hund med!
Men icke då...
Det här med respekt och sunt förnuft är nog lika bortblåst som höstens löv vid det här laget.
Snälla, tafsa istället på brudarna med superkorta kjolar,urringning och som kollar in varenda kille som går förbi. inte en ofräsch mamma med hund på väg HEM från ståhejet.
Snälla nån...
Och nej, inget illa menat mot er tjejer som går klädda som jag nämnde ovan. Men ni gör det ju av en anledning liksom. Precis som jag INTE klär mej så av en anledning.
Bara låt mig va!

Jaha...

Då var det kanske dags att börja skriva här igen då.
Har tagit bort allt gammalt dock. Orkar inte ha kvar det.
Bara en massa trams.

Midsommar är slut. Ska hem imorrn igen.
Och trots dom för många ölen minns jag att sillen var god och att sällskapet var utmärkt.
Och att natten var alldeles jättebra.
Trevlig matcheftermiddag i lördags med, trots att vi åkte ut.
Jag som inte bryr mej om fotbollen hade roligt.
Trevligt folk även där och då.

Och jag har det himla bra just nu.
Riktigt skönt.

Nyare inlägg